Han trappade ner sitt tävlande 1957 då den civila karriären mer och mer tog över. Uppvuxen på Stora Essingen men med rötter i Dalarna utbildade hans sig till tandläkare och drev fram till sin pension en praktik på Folkungagatan där många av klubbens medlemmar blev patienter.Bengt fick smeknamnet ”Mudden”. Detta då han långt innan paddelhandskarnas uppfinning med hemstickade muddar skyddade sina tandläkarhänder under iskalla träningspass på vårarna.

Ordförandeklubban tog Bengt över efter Lasse Bennbäck 1965 och behöll den i 20 händelserika år. Under dessa 20 år kom BKK att präglas av Bengts stora och varma intresse för kanotidrotten och dess möjlighet till träning, rekreation och naturupplevelser. När han tog över ordförandeposten var det cirka 170 medlemmar i BKK med tävlingsinriktning och långfärdsverksamhet. Anläggningen låg då andra sidan Frescati Hagväg.

På den tiden sköttes vinterträningen bl a med bassängrodd på Östra Real och senare bassängpaddling i GIH-badets undervisningsbassäng. Ved höggs till klubb bastun, löpträning i Liljansskogen och styrketräningen bestod av en 20 kg hantel samt ett par skivstänger längst in i A-förrådet.

Inför högertrafikomläggningen i september 1967 hade klubben en mindre anläggning vid gamla A-förrådet och ett nybyggt magasin(B-förrådet). Staden ville då på kort varsel bygga Frescati Hagväg och stänga den gamla infarten till Skogshögskolan.

Plötsligt skulle anläggningen ligga på 2 sidor om en väg! Då tog det hus i helvete hos BKK´s ordförande och han gick till Stockholm stad och röt till. Tillsammans med Jan Eriksson inleddes ett mödosamt arbete med att skapa ett nytt klubbhus på rätt sida om vägen. Det blev många möten under ett par års tid med Djurgårdsförvaltningen som äger marken, tjänstemän och politiker i Stockholms stad för att få rätten att bygga och få anläggningen finansierad.

Närmsta granne Skogshögskolan gav positivt bifall till en ny klubbanläggning vilket var mycket betydelsefullt. Bengt och Jan lyckades med att få markupplåtelse av Djurgårdsförvaltningen och Stockholm stad. I slutändan fick Bengt även staden att finansiera en ny anläggning på rätt sida om vägen. En enastående bedrift!

1968 brann bastun och gamla klubbhuset. Det nya klubbhuset invigdes 1971. Helt tack vare Bengts vredesutbrott och styrelsens och medlemmars idoga arbete. Åren som följde var en kavalkad av etableringar som gjort klubben stor. Konsulent anställdes sommartid, skolinstruktion med canadensare.1974 storsatsning på uthyrning med inköp av 10 k1:or, kanotskolor och flytvästar till alla. Klubbens första betalda tränare och taket på gamla A-förrådet lyftes.Utbyggnad med C och D-förråd. Parkeringsplatserna ordnades då det blev parkeringsförbud på Frescati Hagväg.

Vinterläger i IK Jarls stuga i Rättvik, Vålådalsläger på sportloven med långa skidpass och ”solbrännarturer”. Vårläger i Stenssund. Höstavslutning med paddling på Marvikarna, Klemmingen och Sillen med avslutning på Trosa eller Mariefreds stadshotell. Klubbtävlingar varje tisdag och gemensam styrkegympa i klubbhuset. Internationella kanottävlingar på Brunnsviken och Rösjön. Orienteringstävlingar på höstkanten. I allt hade Bengt en organiserande eller ledande roll.

Bengt levde en längre tid ihop med skådespelerskan Margareta Krook. Hon delade Bengts intresse för paddling och sågs ofta paddla på Brunnsviken iklädd mörka solglasögon och slokhatt. Genom hennes entusiasm kom Dramaten till BKK! Det var inte ovanligt att Sveriges skådespelarelit spelade bordtennis i vår gympasal medan kanoteliten slet med skivstängerna i rummet bredvid.

Nassa och Gillögas skärgårdar var ofta mål för Bengts långfärder under de varma sommarveckorna från 1950-talet och framåt. Han fick många vänner bland skärgårdsfolket. Av tillsynsmannen på Stora Nassa Tage Karlsson hyrde han så småningom ett litet skärgårdsställe på Stora Tornö norr om Möja.

Bengt sålde sin kanot 2018. Lämnade skärgårdslivet på Stora Tornö i höstas och ägnade mycket tid åt gården i Rättvik som nu tas över av sonen Hasse.

Vi är så många som har Bengt att tacka för så mycket! Den anläggning som så många idag nyttjar året runt hade inte varit verklighet utan Bengt. I ett slutord i en årsberättelse skrev han:

”Livet kan bara förstås bakåt men det måste levas framåt”

En betydelsefull ledare och kanotist har lämnat oss. Låt oss minnas honom med glädje och tillsammans värna vår betydelsefulla klubbanläggning.

Bengt efterlämnar barn och barnbarn. Han sprids i minneslunden invid Rättviks kyrka och en minnesstund i Stockholm hålls senare.

Eva Berglund-Lindbäck

Klubbmästare BKK